Vilken är tonen används i sonett 73?

Sonnet 73 av William Shakespeare kännetecknas av en ton som är dyster, reflekterande och vemodig. Talaren uttrycker en känsla av melankoli och ånger när han begrundar tidens gång och dödens oundviklighet. Den övergripande tonen är en av resignation och acceptans, eftersom talaren erkänner den ändliga naturen hos mänsklig existens och det meningslösa i att försöka fly tidens tand.