Var används vardagsspråket i Death of a Salesman?

I Arthur Millers pjäs "Death of a Salesman" används vardagsspråk i olika instanser under hela dialogen för att skapa en känsla av realism och autenticitet i karaktärernas tal. Samtalsspråk hänvisar till informellt, vardagligt språk som ofta används i tillfälliga samtal och återspeglar hur människor talar i verkligheten. Här är några exempel på vardagsspråk som används i pjäsen:

Willy Loman:

- "Jesus, Maria och Josef!" (Utrop av överraskning eller frustration)

- "Måste hämta lite frön. Ska plantera några blommor. Du vet, en liten trädgård på baksidan... Bara en liten trädgård på baksidan." (Informell och konversationston)

- "Lyssna nu, pojke! Det här är ditt liv, och det är viktigt att ta ansvar för det. Så börja tänka själv och ta reda på vad du verkligen vill göra med din tid." (Avslappnad och direkt rådgivning)

Biff Loman:

- "Jösses, pop, jag vet inte." (Informellt uttryck för osäkerhet)

- "Du vet, Pop, jag har alltid trott att jag skulle bli en framgång, som du. Men nu börjar jag tänka att jag kanske inte kommer att göra det." (Avslappnad och reflekterande ton)

Happy Loman:

- "Visst är det! Jag måste upp på min vagn. Jag måste gå nu." (Informellt farväl)

Linda Loman:

- "Willy, kära du, försök att lugna dig. Ta ett djupt andetag och slappna av." (Informell och tröstande ton)

Genom att införliva vardagsspråk i dialogen skapar Miller en känsla av relaterbarhet och förtrogenhet för publiken. Det får karaktärerna att känna sig mer som riktiga människor med distinkta personligheter och vardagliga talmönster, snarare än alltför formella eller konstgjorda figurer. Användningen av vardagsspråket tillför också autenticitet till dramatikerns utforskande av de teman och kamper som familjen Loman står inför, vilket gör pjäsen mer engagerande och trovärdig för publiken.