Sammanfattning
Dikten "Noise" av Jessie Pope är en hyllning till bruset och energin i den moderna industriella världen. Föreläsaren beskriver de många olika typer av ljud som kan höras i en stad, från ljudet av trafik till bruset från maskiner till pladder från människor. Talaren tycker att dessa ljud är spännande och uppiggande, och han anser att de är ett tecken på framsteg och innovation.
Dikten är skriven på fri vers, och den använder en mängd olika poetiska redskap för att skapa en känsla av rörelse och energi. Till exempel använder talaren onomatopoeia för att efterlikna stadens ljud, och han använder bilder för att skapa levande bilder av stadslandskapet. Dikten använder också upprepning för att betona talarens poäng om att stadens brus är en positiv sak.
Förklaring
Dikten "Noise" är en återspegling av de förändringar som ägde rum i samhället under det tidiga 1900-talet. Den industriella revolutionen hade medfört en ny era av buller och föroreningar, men många människor såg dessa förändringar som ett tecken på framsteg och möjligheter. Diktens talare är helt klart en av dessa personer. Han tycker att bruset i staden är spännande och han tror att det är ett tecken på ett levande och dynamiskt samhälle.
Dikten är också en hyllning till den mänskliga anden. Talaren kan hitta skönhet och inspiration i stadens brus, och han menar att detta är ett bevis på människans förmåga till anpassning och kreativitet. Dikten är en påminnelse om att även mitt i kaos och osäkerhet finns det alltid hopp och möjlighet.
Här är några ytterligare punkter att tänka på om dikten:
* Talaren använder ordet "brus" för att beskriva stadens ljud, men han menar inte att antyda att dessa ljud är obehagliga. Tvärtom tycker han att de är spännande och uppiggande.
* Dikten är full av rörelse och energi. Talaren använder en mängd olika poetiska redskap för att skapa denna känsla av rörelse, inklusive onomatopoeia, bildspråk och upprepning.
* Dikten är en hyllning till framsteg och innovation. Talaren menar att stadens brus är ett tecken på ett levande och dynamiskt samhälle.
* Dikten är också en hyllning till den mänskliga anden. Talaren kan hitta skönhet och inspiration i stadens brus, och han menar att detta är ett bevis på människans förmåga till anpassning och kreativitet.