1. Längd :Soliloquies är ofta utökade tal som hålls av en enskild karaktär, och de tenderar att vara längre än vanliga dialoger.
2. Direktadress :Soliloques involverar ofta att karaktären talar direkt till publiken eller till sig själva, vilket skapar en intim och personlig koppling.
3. Emotionell intensitet :Soliloquies avslöjar vanligtvis karaktärens inre tankar och känslor, och förmedlar ofta intensiva känslor som ilska, sorg, kärlek eller förtvivlan.
4. Brist på interaktion :Under en ensamtalet finns det vanligtvis inget omedelbart svar eller interaktion med andra karaktärer. Talaren uttrycker sina tankar och känslor utan att förvänta sig ett direkt svar.
5. Dramatiskt syfte :Soliloques används ofta för att föra fram handlingen, avslöja karaktärens utveckling eller ge insikt i karaktärens motivation och interna kamp.
6. Isolering eller avskildhet :Soliloques uppstår ofta när karaktären är ensam eller isolerad, vilket skapar en möjlighet för dem att säga sin mening fritt utan yttre avbrott.
7. Teaterkonvent :I pjäser kan ensamtals indikeras genom specifika scenanvisningar eller åt sidan, så att publiken kan känna igen när en karaktär säger sin mening utan att tilltala någon direkt.
8. Introspektiv natur :Soliloquies innehåller ofta introspektiva tankar eller reflektioner, eftersom karaktären utforskar sina egna känslor, övertygelser eller situationer.
9. Litterär stilisering :Soliloquies kan använda ett förstärkt språk, poetiska grepp eller retoriska blomstrar för att förmedla intensiteten och djupet i karaktärens tankar.
10. Bryt från dialog :En enskildhet kan störa flödet av regelbunden dialog, vilket gör att karaktären kan uttrycka sina innersta känslor eller bekymmer utan att omedelbart vara engagerad i en konversation.
Soliloquies är ett kraftfullt verktyg i berättande, eftersom de erbjuder en unik möjlighet att fördjupa sig i en karaktärs inre funktion och ge djupare insikter i deras motivationer, känslor och konflikter.