Förstärkning av teman: Refrängen ekade eller förstärkte ofta de teman, idéer och känslor som ledaren uttryckte. Denna upprepning hjälpte till att betona viktiga budskap och skapa en känsla av kollektiv förståelse bland publiken.
Kommenterar åtgärden: Refrängen gav en kollektiv röst som kommenterade pjäsens händelser. Deras observationer, reflektioner och reaktioner gav publiken ett perspektiv utifrån och fördjupade tolkningen av det utspelade dramat.
Känslomässiga uttryck: Refrängen förstärkte pjäsens känslomässiga inverkan genom deras delade svar. Glädjefulla refränger förhöjde firandets ögonblick, medan sorgsna refränger gav djup till tragiska och sorgsna scener.
Publikengagemang: Call-and-response-formatet mellan ledaren och refrängen engagerade publiken direkt. Denna interaktion bidrog till en gemensam upplevelse och hjälpte publiken att få kontakt med känslorna och idéerna på scenen.
Utveckling av dialog: Utbytet mellan kören och ledaren möjliggjorde ett dynamiskt utbyte av idéer. Detta ledde ofta till en fördjupning av den dramatiska situationen och bidrog till att flytta handlingen framåt.
Catharsis: I tragedier förstärktes pjäsens katartiska effekt av refrängens känslomässiga svar och klagomål. De deltog i karaktärernas lidande och gav en kollektiv väg för att frigöra känslor i publiken.
Dramatisk intensitet: Genom sina rytmiska sånger, danser och kollektiva närvaro tillförde refrängen visuell och gehörlig intensitet till den dramatiska föreställningen.