"Uppmärksamhet, uppmärksamhet, måste lämna er alla. Ben går. Var glad - Uppmärksamhet! Acceptera - var glad! Uppmärksamhet! Acceptera - var glad! Vill du släppa mig?"
Dessa gåtfulla ord omfattar en rad tolkningar och känslor. De uttrycker Bens behov och begäran att bli befriad från sina jordiska band, inklusive hans komplicerade förhållande till Willy. Han betonar vikten av att lämna och gå framåt, och uppmanar Willy att "acceptera" sitt öde och verkligheten i hans existens. Den upprepade användningen av ordet "uppmärksamhet" tyder på att Ben kräver Willys fokus och söker sin brors fulla förståelse av de insikter och avslöjanden som delas genom pjäsen.
Trots rådet att vara "glad" verkar den övergripande tonen i Bens slutliga uttalande vara melankolisk och laddad med resignation. Han använder en ton av brådska och upprepning, vilket skapar en känsla av både desperation och oundviklighet. Upprepningen av "acceptera — var lycklig" är särskilt gripande, eftersom det belyser Ben och Willys livslånga strävan efter lycka och deras kamp med illusionen kontra verkligheten av den amerikanska drömmen.
Bens sista ord har en känsla av tvetydighet, vilket ger utrymme för flera tolkningar och känslor bland publiken och läsarna. Men de betonar utan tvekan pjäsens centrala teman om acceptans, ansvar och sökandet efter uppfyllelse, såväl som dess djupgående utforskande av den mänskliga erfarenheten och konsekvenserna av ens handlingar.