1. Förebild :Berättaren antyder den stundande undergången och den ohyggliga händelsen utan att direkt avslöja den, vilket skapar en känsla av spänning och föraningar från början. Till exempel, i det inledande stycket, förklarar han:"Jag hörde allt i himlen och på jorden. Jag hörde mycket i helvetet." Denna rad antyder berättarens ökade medvetenhet och förebådar den störande händelse som kommer att utspela sig.
2. Personifiering :Berättaren tillskriver mänskliga egenskaper till livlösa föremål, vilket gör att atmosfären och föremålen verkar levande och nästan hotfulla. Till exempel beskriver han den gamle mannens "onda öga", vilket antyder illvilliga avsikter. Denna personifiering förstärker känslan av paranoia och skräck.
3. Pacing och upprepning :Berättaren använder olika meningslängder, särskilt korta och hackiga meningar, för att efterlikna hans oberäkneliga mentala tillstånd och snabbt eskalerande spänning. Dessutom upprepar han vissa ord och fraser, som "öga" och "slag", vilket blir hypnotiskt och oroande, vilket återspeglar berättarens besatthet.