* Metafor :
– Bradstreet börjar dikten med att jämföra kärleken hon känner för sin man med "laststenen i norr." Denna metafor skildrar deras koppling som en magnetisk kraft, som drar dem mot varandra och skapar ett starkt band.
* Personifiering :
– Talarens kärlek karakteriseras som en "liten sköldpadda" som gömmer sig i hennes hjärta. Denna personifiering blåser liv i ett abstrakt koncept och visar hur hennes kärlek till sin man ligger djupt inom henne och förblir en ständig källa till tröst.
* Liknande :
– Bradstreet liknar sin mans frånvaro med "förmörkelsen som avlyssnar dina strålar." Denna liknelse uttrycker levande hur hans frånvaro förmörkar hennes värld och dämpar hennes själ, precis som en förmörkelse blockerar solen.
* Alliterering :
– I rader som "Som kärleksfulla duvor med oupphörligt stön" och "I främmande hav min kärlek att kasta" skapar upprepningen av konsonantljud en musikalisk rytm som ytterligare understryker de ömma känslor som uttrycks i dikten.
* Paradox :
- Bradstreet använder paradoxen för att förmedla den motsägelsefulla karaktären av deras separation:"Kärleken känner inte avstånd, men vår distans skiljer oss åt." Denna paradox belyser de motstridiga känslorna av längtan och anknytning som följer av att vara isär.
* Hyperbol :
- Talaren överdriver effekten av hennes mans frånvaro och hävdar "Mitt hjärta är krossat under tyngden / Av frånvaro, som en blomma pressad" och att hennes tårar kan "forma en översvämning / Att bära till huvudet." Dessa överdrifter visar djupet av hennes känslomässiga smärta och styrkan i hennes längtan efter sin man.
Bradstreets användning av bildspråk tillför inte bara poetisk skönhet till verserna utan fungerar också som ett kraftfullt instrument för att förmedla de komplexa och djupa känslor som är förknippade med temat bestående kärlek och utmaningarna med separation.