Hamlets uttalande om äktenskap kan tolkas på flera sätt. På ett plan skulle det kunna ses som en kommentar till dödens oundviklighet. Hamlet menar att, oavsett ens civilstånd eller andra omständigheter, är döden i slutändan oundviklig för alla utom en person. Denna tolkning överensstämmer med det underliggande temat för ensamtalet, som brottas med rädslan för döden och osäkerheten om vad som kommer efter.
En annan möjlig tolkning är att Hamlet uttrycker en känsla av avund eller ånger mot dem som redan är gifta. Han kanske känner att äktenskapet erbjuder en känsla av stabilitet, sällskap och tillfredsställelse som han saknar i sitt eget liv. Denna tolkning knyter an till Hamlets komplexa emotionella tillstånd genom hela pjäsen, som kännetecknas av känslor av isolering, melankoli och desillusion.
I slutändan är Hamlets uttalande om äktenskap öppet för flera tolkningar och tjänar till att berika den övergripande komplexiteten och djupet i ensamtalet. Det speglar Hamlets introspektiva natur och djupet i hans filosofiska kontemplation när han brottas med livets grundläggande frågor.