Denna linje kan också användas som en kontrast till stunder av motgångar, utmaningar eller konflikter i berättelsen, och betonar skillnaden mellan goda och dåliga tider. Genom att upprepa denna rad framkallar författaren en känsla av längtan efter det förflutna och förstärker tanken att det kan vara flyktigt att hitta lycka och tillfredsställelse i livet.
Dessutom uppmanar denna upprepning läsaren att reflektera över sina egna upplevelser, minnen och stunder av frid, vilket skapar en känsla av koppling mellan karaktärerna och publiken. Det låter läsarna fördjupa sig i berättelsens värld och utveckla en djupare känslomässig respons på händelserna och karaktärerna som är inblandade.