Här är en sammanfattning av Van Helsings känslor:
* Sorg och sorg: Som Lucys läkare och vän upplever Van Helsing djup sorg över sin förlust. Han bevittnar hennes gradvisa nedgång till vampyrism och hennes slutliga död, både fysiskt och mentalt. Denna förlust påverkar honom djupt, vilket framgår av hans dystra uppträdande och högtidliga uttalanden.
* Lättnad: Medan han sörjer Lucy förstår Van Helsing också att hennes död var ett nödvändigt steg för att besegra Dracula. Han insåg att hon redan hade fallit under för vampyrinflytande och inte längre kunde räddas. Hennes död var därför ett tragiskt men nödvändigt offer för att skydda Mina och andra från samma öde.
* En pliktkänsla: Van Helsings pliktkänsla tvingar honom att fortsätta sin kamp mot Dracula, även inför Lucys förlust. Han ser hennes död som en katalysator för sin beslutsamhet, vilket driver honom att hitta sätt att permanent förstöra vampyren och förhindra ytterligare tragedier.
* Bitterljuv acceptans: Van Helsings accepterande av Lucys död är färgad av bitterljuvhet. Han erkänner de tragiska omständigheterna kring hennes bortgång men förstår också att hennes död var nödvändig för att rädda andra. Han känner en känsla av ansvar att hedra hennes offer genom att fortsätta sin kamp mot monstret.
Det är viktigt att notera att Van Helsings känslor inte uttryckligen anges i romanen. Men hans handlingar och ord genom hela historien ger ledtrådar till hans interna kamp. Han bär bördan av både sorg och ansvar, vilket gör hans karaktär till ett övertygande och nyanserat exempel på mänsklig motståndskraft inför mörkret.