* Polisens brutalitet: Filmen visade vita poliser, med flagrant ignorering av lagen och mänsklig anständighet, attackera fredliga demonstranter med tårgas, klubbor och till och med hästar. Våldet var chockerande oprovocerat och till synes slumpmässigt, vilket avslöjade den djupt rotade rasism och fördomar som fanns i söder.
* Det stora antalet demonstranter: Marscherna i Selma var massiva, med tusentals människor som deltog. Detta visade det utbredda stödet för rösträtt och afroamerikanernas beslutsamhet att kämpa för jämställdhet.
* Den skarpa kontrasten till det "ideala" Amerika: Bilderna av marscherna och våldet mot demonstranter stod i skarp kontrast till bilden av Amerika som en demokratisk och rättvis nation. Filmen utmanade berättelsen om ett färgblindt samhälle och satte verkligheten av rasdiskriminering i förgrunden för nationell uppmärksamhet.
* Tv:s kraft: TV var fortfarande ett relativt nytt medium på 1960-talet, och dess förmåga att sända liveevenemang hade en kraftfull inverkan. Att se händelserna i Selma utspela sig på deras skärmar förde kampen för medborgerliga rättigheter in i amerikanernas vardagsrum, vilket skapade en känsla av omedelbarhet och personlig koppling till frågan.
Selma-marscherna och tv-bevakningen av våldet spelade en avgörande roll för att förändra den allmänna opinionen och ledde slutligen till antagandet av Voting Rights Act från 1965.
Det är viktigt att notera att även om bilderna chockade många amerikaner, fanns det fortfarande många som förblev likgiltiga eller till och med emot medborgarrättsrörelsen. Händelserna i Selma var dock en vändpunkt i kampen för rasjämlikhet, och de fortsätter att fungera som en kraftfull påminnelse om vikten av att kämpa för rättvisa och jämlikhet.