Här är varför det inte finns något tydligt klimax:
* Ingen extern konflikt: Spelet fokuserar på Crabbes interna kamp och hans försämrade mentala tillstånd. Det finns ingen större extern antagonist eller konflikt som driver handlingen.
* Gradvis upplösning: Spelet följer Crabbes känslomässiga resa när han blir alltmer isolerad och hemsökt av sitt förflutna. Spelet kulminerar i hans självmord, men detta är ett gradvis och oundvikligt resultat av hans inre oro.
* tvetydighet: Spelet lämnar mycket utrymme för tolkning när det gäller Crabbes motiv och arten av hans förtvivlan. Denna tvetydighet tar bort känslan av ett tydligt klimax.
Vissa kan dock hävda att mest intensiva ögonblick i stycket kan vara scenen där Crabbe äntligen beslutar att döda sig själv . Det är ett ögonblick av djup förtvivlan och slutlighet, men även då är det inte en plötslig förskjutning i handlingen utan snarare kulminationen på hans långa och irriterande resa.
I slutändan handlar klimaxet av "Crabbe" mer om huvudpersonens övergripande resa och hans gradvisa nedstigning till förtvivlan än någon speciell händelse eller ögonblick.