– Shakespeare bröt sig loss från klassiska tragediers traditionella "typ"-karaktärer.
_t.ex._ Karaktärer som Hamlet, Macbeth och King Lear är flerdimensionella och moraliskt tvetydiga, vilket gör att publiken kan känna empati med deras kamp.
2. Utforskade ett bredare utbud av tragiska teman:
- Medan klassiska tragedier ofta fokuserade på en enskild huvudpersons undergång, utforskade Shakespeare olika teman som kärlek, ambition, svartsjuka och galenskap.
3. Utvecklade subplotter och sekundära karaktärer:
- Underhandling ger ytterligare perspektiv på den centrala tragedin, berikar berättelsen och utforskar sekundärkaraktärens komplexitet.
4. Inkluderade element av komedi och ironi:
– Shakespeares tragedier innehåller ofta humoristiska ögonblick och använder ironi för att lyfta fram motsättningarna och komplexiteten i den mänskliga naturen.
5. Använde språk för att öka dramatisk effekt:
- Shakespeares språkbehärskning lyfter upp hans tragedier, förstärker den känslomässiga effekten av avgörande scener och djupet i karaktärens upplevelser.
6. Experimenterade med tragisk struktur:
- Shakespeare avvek från de klassiska enheterna av tid, plats och handling, vilket lät hans tragedier sträcka sig över längre perioder och utforska intrikata handlingslinjer.
Genom att utvidga dessa element tillför Shakespeare större komplexitet, djup och känslomässig resonans till tragiskt drama.