1. Genrefluiditet: Shakespeares pjäser trotsar ofta enkel genreklassificering. De kan uppvisa egenskaper hos flera genrer, såsom komedi, tragedi, historia, romantik eller till och med satir. Till exempel blandar "The Merchant of Venice" inslag av komedi och drama, medan "Hamlet" kombinerar element av tragedi och mystik.
2. Tematiskt intervall: Shakespeares pjäser utforskar ett brett spektrum av teman, från kärlek och förlust till makt och ambition, från sociala kommentarer till filosofisk kontemplation. Denna tematiska mångfald gör det svårt att passa in hans pjäser i en enda kategori.
3. Strukturella variationer: Shakespeares pjäser uppvisar strukturella variationer när det gäller längd, intrigkomplexitet, antal karaktärer och användning av subplotter. Vissa pjäser, som "En midsommarnattsdröm", är relativt korta och lättsamma, medan andra, som "Kung Lear", är långa och djupgående.
4. Påverkan av målgrupp och sammanhang: Shakespeares pjäser skrevs för en mångfaldig publik, inklusive hovet, allmänheten och olika samhällsklasser. Hans tids samhälleliga sammanhang påverkade hans verks teman, språk och struktur, vilket gjorde det utmanande att kategorisera dem enbart baserat på moderna litterära konventioner.
5. Historisk kontext: Shakespeares pjäser speglar det sociala, politiska och kulturella landskapet i elisabethanska England. De innehåller referenser till historiska händelser, samhälleliga normer och samtida föreställningar, vilket kan göra det svårt för moderna läsare att kategorisera dem efter moderna litterära genrer.
6. Publikens lockelse och teaterframgång: Shakespeares pjäser skrevs främst för teaterföreställningar, och deras framgång berodde mycket på deras förmåga att underhålla och engagera publiken. Detta fokus på underhållning och publiktilltal överskrider ofta genregränserna.
7. Evolution of Shakespeares Writing: Shakespeares författarskap utvecklades avsevärt under hela hans karriär, med förändringar i stil, teknik och tematiska frågor. Denna utveckling gör det utmanande att kategorisera hans verk baserat på en enskild period eller stil.
På grund av dessa faktorer använder forskare och litteraturkritiker ofta olika kategoriseringar eller etiketter för att beskriva Shakespeares pjäser, och erkänner komplexiteten och mångfalden i hans verk. Vissa pjäser klassificeras som komedier, tragedier eller historier baserat på deras dominerande egenskaper, medan andra anses vara "problempjäser" eller "romanser" på grund av deras distinkta drag. I slutändan trotsar Shakespeares pjäser enkel kategorisering och fortsätter att fängsla läsare och publik med sina tidlösa teman och universella mänskliga upplevelser.