Användningen av ordet "älskarinna" i detta sammanhang speglar de sociala och kulturella normerna för den tid då pjäsen skrevs. I det elisabetanska England var det vanligt att män hade älskarinnor, och det sågs inte som särskilt skandalöst. Det var dock viktigt att dessa relationer hölls hemliga, eftersom de kunde skada både mannens och kvinnans rykte.
I pjäsen är relationen mellan Romeo och Rosaline en källa till stor smärta för Romeo. Han är förälskad i Rosaline, men hon är inte intresserad av honom. Denna obesvarade kärlek leder till att Romeo blir deprimerad och självmordsbenägen.
Relationen mellan Paris och Julia är också en källa till konflikter. Paris är en rik och mäktig adelsman som är förlovad med Juliet. Juliet älskar dock inte Paris, och hon är bara villig att gifta sig med honom för att hon tror att det är vad hennes pappa vill.
Användningen av ordet "älskarinna" i Romeo och Julia belyser den komplexa och ofta motsägelsefulla karaktären hos kärlek och relationer. Den speglar också de sociala och kulturella normerna från den tid då pjäsen skrevs.