1. Tragisk hjälte :Berättelsen kretsar kring en huvudperson, känd som den tragiske hjälten, som besitter beundransvärda egenskaper men som också har en ödesdiger brist, känd som hamartia, som i slutändan leder till deras undergång.
2. Hybris :Den tragiska hjälten visar överdriven stolthet (hybris) och överskattar ofta sina förmågor eller utmanar gudarna, vilket leder till deras undergång.
3. Reversering of Fortune :Huvudpersonen upplever en omsvängning av förmögenhet från ett tillstånd av lycka, makt eller välstånd till ett tillstånd av elände och ruin. Denna förändring från triumf till katastrof kallas "peripeteia" och leder till hjältens fall.
4. Igenkänning (Anagnoris) :Någon gång i berättelsen får den tragiske hjälten en klar förståelse för sin sanna identitet, situation eller omständigheterna som har lett till deras undergång. Detta innebär ofta ett erkännande av deras ödesdigra misstag eller misstag.
5. katarsis :Tragedi syftar till att framkalla känslor av rädsla, medlidande och i slutändan katarsis hos publiken genom den tragiska hjältens fall. Catharsis hänvisar till reningen eller utrensningen av dessa känslor som upplevs av publiken, vilket ger dem en känsla av känslomässig frigörelse och kontemplation.
6. Öde/öde :Klassiska tragedier involverar ofta inslag av öde och öde. Yttre krafter som ödet, gudomligt vedergällning eller förfäders förbannelser spelar en roll i att forma den tragiska hjältens undergång och kan inte helt kontrolleras eller undvikas.