1. Kapuletterna:
- Lord Capulet: Han är överväldigad av sorg och ånger. Han känner sig ansvarig för det tragiska resultatet och skyller sig själv för att han låtit fejden mellan Capulets och Montagues fortsätta. Capulets sorg är tydlig i hans repliker:
> "O broder Montague, räck mig din hand. / Det här är min dotters led, för nu döden / har skiljt henne och mig."
2. The Montagues:
- Lord Montague: Precis som Lord Capulet är Montague djupt ledsen över dödsfallen. Han erkänner fejdens destruktiva karaktär och uttrycker beklagande över att han fortsatte den. Hans sorg återspeglas i hans ord:
> "O broder Capulet, o broder Montague! / Ge mig din hand:detta är min dotters led, / För ingenting så kärt som livet är hatisk fred."
3. Prins:
- Prins Escalus: Prinsen är rasande över den meningslösa förlusten av liv. Han uttalar ett hårt straff för familjerna som är inblandade i fejden, i hopp om att det kommer att avskräcka ytterligare våld. Hans ilska är tydlig i hans uttalande:
> "Se vilket gissel som läggs på ditt hat, / Att himlen finner betyder att döda dina glädjeämnen med kärlek! / Och jag, för att jag också blinkar åt dina oenigheter, / Har förlorat en släkting av släktingar. Alla straffas."
Romeos och Julias död fungerar som en katalysator för förändring i Verona. Det tragiska resultatet får både Capulets och Montagues att inse de förödande konsekvenserna av deras långvariga fejd. Det leder till försoning mellan de två familjerna och ett slut på den bittra rivalitet som har plågat deras stad.