* "När han dör,
Ta honom och skär ut honom i små stjärnor,
Och han kommer att göra himlens ansikte så fint
Att hela världen kommer att vara kär i natten
Och betala ingen tillbedjan av den bråkiga solen." (Romeo, akt III, scen II)
Denna metafor jämför Romeos skönhet med stjärnorna, vilket tyder på att han är så vacker att han kunde göra natthimlen vackrare än dagen.
* "Men, mjukt, vilket ljus genom det där fönstret bryter?
Det är öster, och Julia är solen." (Romeo, Akt II, Scen II)
Denna metafor jämför Julia med solen, vilket tyder på att hon är källan till ljus och skönhet i Romeos värld.
* "O Romeo, Romeo, varför är du Romeo?
Förneka din fader och förkasta ditt namn;
Eller, om du inte vill, vara bara svuren min kärlek,
Och jag kommer inte längre att vara en Capulet." (Juliet, Akt II, Scen II)
Denna metafor jämför Juliets kärlek till Romeo med ett förnekande av hennes egen identitet, vilket tyder på att hon är villig att ge upp allt för honom.
* "Dessa våldsamma nöjen har våldsamma slut,
Och i sin triumf dö, som eld och krut,
Som, när de kysser, förtär." (Romeo, akt II, scen VI)
Denna metafor jämför kärleken mellan Romeo och Julia med en kyss som förtär dem båda, vilket tyder på att deras kärlek i slutändan är destruktiv.
* "Min rikedom är lika gränslös som havet,
Min kärlek lika djup; ju mer jag ger dig,
Ju mer jag har, för båda är oändliga." (Juliet, Akt II, Scen II)
Denna metafor jämför Julias kärlek till Romeo med havet, vilket tyder på att den är djup och outtömlig.