Stigande åtgärder: Det är här konflikten börjar eskalera. Karaktärerna ställs inför utmaningar och hinder som de måste övervinna.
Kris: Detta är pjäsens vändpunkt, där konflikten når sin höjdpunkt. Karaktärerna måste fatta ett beslut som får stora konsekvenser.
Fallande åtgärd: Det är här konflikten börjar lösas. Karaktärerna börjar övervinna utmaningarna och hindren de har ställts inför.
Slutsats: Detta är slutet på pjäsen, där konflikten löses. Karaktärerna har lärt sig och växt av sina erfarenheter, och de kan gå vidare med sina liv.
Utöver dessa strukturella element finns det även flera andra element som är väsentliga för en dramatisk handling. Dessa inkluderar:
Tecken: Karaktärerna är personerna som driver handlingen i pjäsen. De ska vara välutvecklade och trovärdiga och publiken ska kunna känna empati med dem.
Dialog: Dialogen är det språk som karaktärerna använder för att kommunicera med varandra. Den måste vara tydlig, koncis och trovärdig, och den måste hjälpa till att föra handlingen framåt.
Inställning: Inställningen är den tid och plats där pjäsen utspelar sig. Det måste vara passande för berättelsen, och det ska bidra till att skapa stämningen och atmosfären i pjäsen.
Plot: Handlingen är händelseförloppet som utgör pjäsen. Det måste vara intressant och engagerande, och det måste hålla publiken gissande.
Tema: Temat är pjäsens centrala idé. Det är vad dramatikern vill att publiken ska tänka på efter att de har sett pjäsen.
En dramatisk handling är ett komplext och mångfacetterat konstverk. Alla de element som anges ovan är viktiga för att skapa ett framgångsrikt spel. Genom att följa dessa riktlinjer kan dramatiker skapa kraftfulla och gripande konstverk som kommer att underhålla och inspirera publik i alla åldrar.