1. Historisk rivalitet :
Fejden framställs som en mångårig tradition. Det är möjligt att familjerna hade politiska, affärsmässiga eller personliga konflikter tidigare som eskalerade med tiden. Harm och fiendskap ackumulerades och fördes i arv genom generationer.
2. Familjens heder :
Under Shakespeares tid hölls familjens heder högt. Varje upplevd förolämpning eller ringa mot en familjemedlem sågs som ett angrepp på hela familjens rykte. Capulets och Montagues värnade hårt om sin ära, vilket gjorde det svårt att lösa eventuella tvister på fredlig väg.
3. Social status och stolthet :
Både Capulets och Montagues var rika och inflytelserika familjer i Verona. De tävlade om makt, erkännande och social status. Deras stolthet och önskan att behålla sina positioner kan ha bidragit till den pågående fejden.
4. Eskalerande våld :
Fejden hade blivit en cirkel av våld, där varje aggressionshandling möttes av vedergällning. Hämndlusten och behovet av att försvara sina familjer ledde till en spiral av eskalerande våld. Pjäsen börjar med en gatustrid mellan tjänare från båda hushållen, vilket visar konfliktens intensitet.
5. Miskommunikation och missförstånd :
Under hela pjäsen förvärrar missförstånd och missförstånd konflikten mellan de två familjerna. Karaktärer agerar ofta utifrån antaganden och rykten utan att söka förtydliganden, vilket leder till ytterligare upptrappning av fejden.
Det är viktigt att notera att familjernas hat mot varandra inte utforskas eller förklaras djupt i pjäsen. Shakespeares främsta fokus ligger på de tragiska konsekvenserna av fejden, särskilt på den ödesdigra kärlekshistorien om Romeo och Julia, vars familjers fiendskap i slutändan leder till deras undergång.