Frasen "alike bewitched by charm of looks" (från Kören sonett i Akt 2) fångar den omedelbara, överväldigande, nästan övernaturliga tilldragelsen mellan Romeo och Julia. "Bewitched" antyder en förtrollning – kärlek som förtrollning bortom rationell kontroll. "Charm of looks" förankrar den magin i fysisk skönhet, den omedelbara visuella gnistan som antänder deras passion.
Shakespeare skildrar deras kärlek som en kraft som transcenderar fejden, familjelojalitet och till och med självbevarande. Den är ungdomlig, impulsiv och absolut. Språket om häxkonst och charm förbiser också tragedin: förtrollningar kan brytas, charmer kan blekna, och vad som känns som öde kan vara en farlig illusion.
Men pjäsen reducerar aldrig deras kärlek till blott förälskelse. Balkongsonetten (Akt 2, Scen 2), där de samarbetande komponerar en perfekt 14-raders dikt, visar ett möte av sinnena likväl som ögonen. De är "alike bewitched" – lika partner i en passion som känns som öde, även om världen konspirerar mot dem.