Konflikten uppstår ur berättarens oförmåga att komma överens med dödens slutgiltighet och hans längtan efter sin förlorade kärlek. Han brottas med de existentiella frågorna om livet efter detta och den mänskliga själens natur. Allt eftersom dikten fortskrider intensifieras berättarens sorg, vilket leder till hans tilltagande galenskap och en växande känsla av förtvivlan.
Den tragiska konflikten eskalerar när berättaren börjar se korpen som en symbol för sin egen ångest och förestående undergång. Den oupphörliga upprepningen av "Nevermore" blir ett grymt eko av hans inre kamp och krossar allt hopp om tröst eller försoning. Diktens klimax nås när berättaren konfronterar verkligheten att han aldrig kommer att återförenas med Lenore, vilket resulterar i en djup känsla av förlust och hopplöshet.
Ytterst ligger den tragiska konflikten i "The Raven" i berättarens meningslösa försök att överskrida dödlighetens gränser och övervinna den känslomässiga förödelse som orsakats av förlusten av sin älskade. Hans resa mot att förstå livets och dödens mysterier tar honom ner på en väg av förtvivlan, där han blir instängd i en cykel av sorg och hemsökande minnen.