Men pjäsen skildrar också Macbeth som en komplex och tragisk figur, kapabel till djupgående introspektion och ånger. Trots sin nedstigning i mörker och tyranni visar Macbeth en nivå av självmedvetenhet och känslomässigt djup som skiljer honom från andra hänsynslösa skurkar. Hans ensamtal avslöjar hans inre kamp, tvivel och mentala ångest, vilket gör honom till en övertygande och ynklig karaktär.
Dessutom är Macbeths resa sammanflätad med teman om öde, fri vilja och maktens korrumperande inflytande. Han blir en varnande berättelse om hur okontrollerad ambition och moraliska kompromisser kan leda till självförstörelse. Kontrasten mellan hans ursprungliga ädla karaktär och hans efterföljande handlingar framkallar en känsla av tragedi och potentialen för mänsklig felbarhet.
Därför inkapslar paradoxen "mindre än Macbeth och större" komplexiteten i hans karaktär. Samtidigt som Macbeths handlingar utan tvekan är skurkaktiga och moraliskt förkastliga, förkroppsligar han också vissa tragiska egenskaper som gör honom till mer än bara en endimensionell skurk. Denna paradoxala karaktär hos hans karaktär skapar en djupgående utforskning av den mänskliga naturen, moraliska val och konsekvenserna av ohämmad ambition.