1. Rädsla (Phobos):
- Hånslöshet och auktoritet: Creon etablerar sin auktoritet med en järnhand. Han visar en villighet att använda hårda straff, inklusive döden, för att genomdriva sina påbud. Detta skapar en känsla av rädsla och hot bland invånarna i Thebe.
- Trotsar gudarna: Creons trots mot gudarnas lagar genom att vägra låta Antigone begrava hennes bror Polyneikes ökar publikens rädsla. Hans arrogans tyder på att han anser sig stå över den gudomliga ordningen, vilket väcker oro över konsekvenserna av hans handlingar.
- Kompromisslös hållning: Creons vägran att lyssna på råd eller ompröva sina beslut framhäver hans oflexibla natur. Denna oförsonlighet får honom att framstå som farlig och oförutsägbar, vilket förstärker publikens rädsla för konsekvenserna av hans handlingar.
2. Synd (Eleos):
- Blindhet och felbedömning: Creons tragiska brist ligger i hans blindhet för sina egna misstag. Han misslyckas med att erkänna andras visdom och håller sig envist till sina felaktiga beslut, vilket leder till katastrofala resultat. Detta framkallar medlidande från publiken när de bevittnar hans fall.
- Lidande och förlust: Creons handlingar leder till enormt lidande och förlust för både honom själv och hans familj. Antigones, Haemons och Eurydices död, som alla direkt eller indirekt orsakas av Creons Entscheidungen, skapar en känsla av patos och sympati hos publiken.
- Erkännande av fel: I vissa tolkningar av pjäsen känner Creon så småningom igen sina misstag och upplever ånger. Denna förändring från arrogans till självmedvetenhet framkallar medlidande från publiken när de bevittnar hans förvandling från en stolt härskare till en trasig man.
Genom att kombinera element av rädsla och medlidande blir Creon en komplex och övertygande tragisk hjälte som väcker en rad känslor hos publiken. Hans karaktär illustrerar konsekvenserna av överdriven stolthet, oflexibilitet och ignorering av gudomlig lag, vilket lämnar publiken med en känsla av katarsis och reflektion över det mänskliga tillståndet.