Några av funktionerna i ett diskbänksdrama inkluderar:
* Naturalistiskt agerande och dialog. Diskbänksdramer innehåller ofta skådespelare som inte traditionellt anses vara "vackra" eller "glamorösa". Skådespeleriet är typiskt realistiskt och diskret, och dialogen är ofta improviserad eller skriven i en naturalistisk stil.
* Fokusera på vardagen. Diskbänksdramer fokuserar på de små ögonblicken i vardagen, snarare än på stora, dramatiska händelser. Berättelserna berättas ofta i kronologisk ordning, och de följer ofta karaktärerna genom en tidsperiod, till exempel ett år eller några år.
* Sociala och ekonomiska teman. Diskbänksdramer handlar ofta om sociala och ekonomiska frågor, såsom fattigdom, arbetslöshet och kriminalitet. Berättelserna visar ofta hur dessa frågor påverkar karaktärernas liv, och de ger ibland en kritik av samhället.
* Familjerelationer. Diskbänksdramer fokuserar ofta på familjerelationer. Berättelserna utforskar ofta relationerna mellan föräldrar och barn, syskon och makar. Dessa relationer är ofta komplexa och ansträngda, och de är ofta en källa till konflikter och spänningar.
* Personliga kamp. Diskbänksdramer fokuserar ofta på karaktärernas personliga kamp. Dessa kamper kan innefatta psykisk ohälsa, missbruk, sorg eller förlust. Berättelserna visar ofta hur dessa kamper påverkar karaktärernas liv, och de erbjuder ibland ett budskap om hopp eller försoning.
Diskbänksdramer kan hittas i alla genrer, inklusive komedi, drama och tragedi. Några av de mest kända exemplen på diskbänksdramer inkluderar *The Grapes of Wrath* (1940), *A Taste of Honey* (1961), *Kes* (1969) och *Mike Leighs Abigail's Party* (1977).