Skådespelare använder gestus för att förstärka scenernas känslomässiga inverkan och skapa en visceral kontakt med publiken. Gestus kan vara subtil eller bred, allt från en enkel handgest till en komplex sekvens av rörelser. Genom gestus kan skådespelare skildra sina karaktärers tankar, känslor och avsikter utan att enbart förlita sig på dialog.
Gestus fungerar också som ett uttrycksmedel för regissören och dramatikern för att förmedla tematiska element och symboler i föreställningen. Valet och utförandet av gest är avsiktligt och bidrar till den övergripande konstnärliga visionen av produktionen. Gestus kan vara naturalistisk eller stiliserad, och den kan användas i olika dramatiska former, inklusive pjäser, musikaler, operor och performancekonst.
Gestus är nära kopplat till begreppet Verfremdungseffekt (distanseffekt) i Bertolt Brechts episka teater. Brecht använde gestus för att skapa ett kritiskt avstånd mellan publiken och karaktärerna, så att de kunde observera och kritiskt analysera de sociala och politiska teman.
I grund och botten är gestus i drama ett viktigt verktyg för skådespelare, regissörer och dramatiker för att förmedla mening, känslor och komplexa idéer genom fysiska uttryck och gester.