I detta ögonblick är publiken medveten om flera avgörande fakta:
1. Kärleken som fördömer: Publiken vet från den inledande prologen att kärleken mellan Romeo och Julia i slutändan kommer att leda till deras alltför tidiga bortgång. Medan Romeo och Julia upptäcker sin förälskelse förstår publiken de tragiska konsekvenserna av deras passion, vilket skapar en känsla av föraning och spänning.
2. Montagues and Capulets' Fejd: Den långvariga fejden mellan familjerna Montague och Capulet är känd för publiken från början. De är medvetna om den djupt rotade fiendskapen och våldet mellan de två familjerna. Denna kunskap förstärker den dramatiska ironin när Romeo, en Montague och Julia, en Capulet, blir djupt förälskade, omedvetna om konsekvenserna som deras förhållande kommer att få för båda familjerna.
3. Föräldrars okunnighet: Romeo och Julias föräldrar är omedvetna om deras barns blomstrande kärlek. Publikens kunskap om detta hemliga förhållande bidrar till den dramatiska ironin när föräldrarna fortsätter att göra planer och beslut som omedvetet bidrar till tragedin.
Genom att etablera denna dramatiska ironi i scen 1 skapar Shakespeare en djup känsla av spänning och patos. Publiken är fängslad av den intensiva kärleken mellan Romeo och Julia, samtidigt som de är medvetna om den stundande undergången som väntar dem. Denna kontrast mellan deras passion och kunskapen om deras tragiska öde ökar pjäsens känslomässiga inverkan.