1. Intern konflikt: Huvudpersonen eller karaktärerna kan möta interna kamper, dilemman eller känslomässig oro som skapar en känsla av press. Dessa konflikter kan handla om att göra svåra val, att övervinna rädslor eller att hantera moraliska dilemman.
2. Extern konflikt: Externa konflikter inkluderar utmaningar eller hinder som karaktärerna möter från yttre krafter, såsom motsatta karaktärer, samhället, naturen eller omständigheter utanför deras kontroll. Dessa konflikter skapar spänning och osäkerhet, höjer insatserna för karaktärerna och ökar pressen.
3. Tidsbegränsningar: Dramatiskt tryck kan också ökas av tidsbrist. När karaktärer tävlar mot tiden för att uppnå ett mål eller undvika ett negativt resultat skapar det en känsla av brådska och skapar spänning.
4. Höga insatser: Berättelsens insatser bör vara betydande och få långtgående konsekvenser för de inblandade karaktärerna. Ju högre insatser desto större press och känslomässig påverkan på publiken.
5. Pacing: Den skickliga användningen av pacing i ett drama eller pjäs kan bygga upp och släppa tryck. Scener kan växla mellan stunder av intensiv konflikt och korta perioder av andrum, vilket skapar en berg-och-dalbana-effekt som håller publiken på kanten av sina stolar.
6. Oförutsägbarhet: Att introducera oväntade vändningar i handlingen kan öka pressen genom att hålla publiken osäker på vad som kommer att hända härnäst. Denna osäkerhet ökar den övergripande känslan av spänning och intriger.
7. Catharsis: Utsläppet av tryck leder ofta till ögonblick av katarsis för både karaktärerna och publiken. Denna känslomässiga befrielse kan komma genom en lösning av konflikten, ett viktigt beslut eller en vändpunkt i berättelsen.
Genom att använda dessa tryckelement skapar dramatiker och dramatiker fängslande och engagerande berättelser som resonerar med publiken på ett djupt känslomässigt plan, och lämnar dem investerade i resultatet av händelserna som utspelar sig på scenen.