Korus: De inkorporerade en refräng som kommenterade handlingen, gav sammanhang och uttryckte kollektiva känslor.
Myter och legender: Grekiska dramer hämtade ofta inspiration från myter och legender kända för publiken, vilket gjorde berättelserna relaterade till varandra.
Tragisk hjälte: Huvudpersonen, ofta en ädel karaktär med ett tragiskt fel, upplevde ett fall på grund av sina egna handlingar eller omständigheter, vilket ledde till deras tragiska öde.
Öde och öde: Grekiska dramer utforskade teman om ödet, gudomligt ingripande och ödets roll i att forma mänskliga liv.
Hubris och Nemesis: Begreppen hybris (överdriven stolthet) och nemesis (vedergällning) var ett vanligt tema, som lyfte fram konsekvenserna av arrogans och behovet av måttfullhet.
Estetisk skönhet: Grekiska dramer var kända för sitt poetiska språk, vältaliga tal och harmoniska struktur, vilket visar en hög respekt för estetisk skönhet och hantverk.
Utbildningsvärde: Grekiska dramer ansågs vara en viktig del av utbildning, ingjuta moraliska värderingar, främja kritiskt tänkande och förstärka samhälleliga normer.
Konstnärligt uttryck: Grekiska dramer tillät experiment, kreativitet och utforskande av komplexa teman, vilket gjorde dem till betydande verk av konstnärligt uttryck.
Ursprung i ritualer: Vissa forskare tror att grekiska dramer härstammar från forntida religiösa ritualer och högtider som hedrar gudar som Dionysos, vinets och fertilitetens gud.