Inom ramen för ensamtalet uttrycker Juliet sin ångest och förvirring över Romeos efternamn och de sociala barriärer som det medför för deras relation. Genom att ifrågasätta Romeos identitet och den roll den spelar i deras kärlekshistoria, använder Juliet Romeos namn som en metonym för de större krafter som hotar deras lycka. Julias klagan om varför Romeo bär namnet på sin familjefiende symboliserar konflikten mellan kärlek och samhälleliga förpliktelser, och lyfter fram temat med stjärnkorsade älskare och de begränsningar som deras familjer och samhället sätter på dem.
På ett bredare plan överskrider denna metafor Juliets personliga dilemma och förmedlar den universella mänskliga kampen mot yttre omständigheter som kan hindra ens strävan efter kärlek och lycka. Det resonerar med det tidlösa temat att kärlek erövrar allt och den kraftfulla längtan efter att övervinna hinder för att vara med den man älskar, oavsett samhälleliga normer eller förväntningar.
Genom detta metaforiska språk skapar Shakespeare ett gripande uttryck för Juliets hjärtskärande känslor och de djupare konsekvenserna av deras förbjudna kärlek, vilket lämnar en bestående inverkan på läsarnas och publikens hjärtan och sinnen.