I drama är en stimulans allt som föranleder ett svar från en karaktär. Det kan vara en händelse, ett stycke dialog, en rörelse eller till och med ett objekt. Dramatikern använder stimuli för att skapa konflikter och spänningar, och för att motivera karaktärernas handlingar. Till exempel i pjäsen "Romeo och Julia" är fejden mellan de två familjerna en stimulans som leder till det tragiska slutet. I pjäsen "Ett dockhem" är Noras upptäckt att hennes man har förfalskat hennes signatur en stimulans som får henne att lämna honom.
Stimuli kan också användas för att avslöja karaktärernas inre tankar och känslor. I pjäsen "Glasmenageriet" är Amandas besatthet av sina barns framgångar en stimulans som avslöjar hennes egen osäkerhet och rädsla. I pjäsen "Death of a Salesman" är Willys tillbakablickar till sitt förflutna en stimulans som avslöjar roten till hans misslyckande som säljare.
Effektiv användning av stimuli är avgörande för att skapa ett dynamiskt och engagerande drama. Genom att noggrant välja och placera stimuli kan dramatikern skapa en berg-och-dalbana av känslor för publiken, och hålla dem på kanten av sina stolar ända till slutet.