* Vinden: "Vinden, som hade visslat en sorglig låt hela dagen, bröt plötsligt ut i ett vilt, glädjefyllt skrik." (Detta ger vinden mänskliga känslor och handlingar.)
* Träden: "Träden reste sig som vaktposter, deras grenar sträckte ut sig som för att välkomna gryningen." (Detta jämför träden med vakter och ger dem en känsla av syfte och avsikt.)
* Huset: "Det gamla huset, med sadeltak och takkupor, verkade le ner mot dem." (Detta ger huset mänskliga egenskaper, inklusive förmågan att le.)
* Bäcken: "Bäcken skrattade glatt när den dansade över stenarna." (Detta ger bäcken förmågan att göra ljud och agera med mänskliga känslor.)
* Solen: "Solen doppade ner bakom kullarna och målade himlen i en flamma av röd och guld." (Detta beskriver solens handlingar som om den vore en målare.)
Dessa exempel visar hur L.M. Montgomery använder personifiering för att skapa levande bilder och ge den naturliga världen liv. Denna teknik hjälper till att göra berättelsen mer engagerande och lägger till ett lager av djup till beskrivningarna.