1. Användning av ledmotiv:
Mozart använde ledmotiv, som är återkommande musikaliska teman förknippade med specifika karaktärer, föremål eller känslor, för att skapa musikaliska kopplingar och understryka berättelsen. Till exempel i Trollflöjten är ledmotivet för Sarastro, den vise översteprästen, en långsam, högtidlig melodi, medan Nattens Drottning kännetecknas av ett snabbt, upprört tema. Dessa musikaliska motiv hjälper till att fastställa karaktärernas identiteter och vägleda publikens känslomässiga reaktion på dem.
2. Musikalisk kontrast och sammanställning:
Mozart använde skickligt musikalisk kontrast och sammanställning för att öka dramatisk spänning och förmedla kontrasterande känslor. Till exempel, i Don Giovanni, står den lättsamma, lekfulla musiken i första akten i skarp kontrast till den mörka och förolämpande musiken i andra akten, vilket återspeglar skiftet från ungdomlig lättsinne till moralisk vedergällning. Sådana kontraster skapar en känsla av dramatisk förväntan och understryker den känslomässiga tyngden av händelserna som utspelar sig.
3. Arior och ensembler:
Mozarts operor har ett rikt utbud av arior, duetter, trios och andra ensemblestycken som bidrar till handlingens dramatiska utveckling. Arias, i synnerhet, fungerar som ögonblick av känslomässiga uttryck för enskilda karaktärer, vilket gör att de kan förmedla sina inre tankar och känslor. I ensembler skapar interaktionerna och samspelet mellan karaktärernas röstlinjer dramatisk spänning och för fram handlingen.
4. Harmoniska skiftningar och dissonans:
Mozarts operor är kända för sin harmoniska rikedom och användning av kromatisk harmoni, vilket kan skapa känslor av spänning, osäkerhet eller spänning. Han använde harmoniska skiftningar och dissonans effektivt för att spegla karaktärernas känslomässiga tillstånd och förstärka den dramatiska effekten av vissa scener. Till exempel kännetecknas scenen av Donna Annas jakt på Don Giovanni i Don Giovanni av intensiv harmonisk instabilitet som bygger spänning fram till den dramatiska konfrontationen mellan de två.
5. Orkestermellanspel och recitativ:
Mozarts operor innehåller både recitativ och orkestermellanspel som spelar avgörande roller i utvecklingen av handlingen. Recitativ, bestående av en solists sjungna tal ackompanjerat av sparsamt instrumentellt ackompanjemang, ger berättande exponering och driver berättelsen framåt. Orkestermellanspel, å andra sidan, erbjuder musikaliska kommentarer och skapar stämning och atmosfär, vilket förstärker den dramatiska effekten av avgörande scener.
Genom att skickligt använda dessa musikaliska strukturer och relationer lyfte Mozart sina operor bortom enkel underhållning och förvandlade dem till kraftfulla dramatiska verk som resonerar känslomässigt och intellektuellt hos publiken. Hans användning av musik för att förstärka handlingen och fördjupa karaktäriseringen är fortfarande ett kännetecken för hans operatiska genialitet och har påverkat operakompositörer i generationer.