- Separation av kyrka och stat: Dante trodde på en distinktion mellan statens sekulära auktoritet och kyrkans andliga auktoritet. Han menar att båda institutionerna bör arbeta harmoniskt inom sina respektive sfärer utan att den ena lägger sig i den andras angelägenheter.
- Andlig vägledning: Enligt Dante borde kyrkans primära roll vara att tillhandahålla andlig vägledning, moraliska läror och själars frälsning. Han ansåg att kyrkan borde fokusera på frågor om tro, teologi och individers välbefinnande snarare än att engagera sig direkt i politiska frågor.
- Undvikande av temporär makt: Dante kritiserade kyrkans strävan efter timlig makt, rikedom och politiskt inflytande. Han trodde att när kyrkan trasslar in sig i världsliga angelägenheter, avviker den från sitt andliga uppdrag och kan leda till korruption och moraliskt förfall.
- Påverkan genom exempel: Dante föreslog att kyrkan skulle påverka samhället genom det föredömliga moraliska beteendet hos dess medlemmar, inklusive präster och religiösa ledare. Han betonade vikten av dygdigt uppförande, efterlevnad av kristna principer och utövandet av välgörenhet och medkänsla.
- Harmoni och samarbete: Dante föreställde sig ett tillstånd av harmoni och ömsesidig respekt mellan kyrkan och staten, där varje entitet erkänner och stöder den andra inom sina utsedda roller. Kyrkan skulle ge andlig vägledning till individer och institutioner, medan staten fokuserar på att styra timliga angelägenheter enligt rättvisa och dygdiga principer.
Sammantaget förespråkade Dante för en tydlig åtskillnad mellan kyrka och stat, prioriterade kyrkans andliga ansvar, fördömde dess strävan efter timlig makt och betonade den positiva effekten av att leva exemplariskt kristna liv.