På en långt borta västra kust,
Under en stjärna av skimrande ljus,
Ett rike av skönhet, för alltid,
Där drömmar flyger.
I djupa dalar och höga berg,
Där naturen väver sin gränslösa nåd,
En gobeläng av färger ligger,
En symfonis famn.
Solens varma sken, en gyllene nyans,
Smeker klippor med öm kyss,
Vågorna, en balett, alltid sann,
Krockar av brinnande lycka.
För varje steg berättas en historia,
Av gamla berättelser och legender storslagna,
Från viskningar som bärs av de gamla,
En mystisk ande expanderar.
Den västerländska stjärnan, ett ledstjärna,
Fyra för själar att hitta sin väg,
Genom den mörkaste natten är himlen ljus,
Lys upp denna heliga display.
Här är hjärtan fyllda av oändlig vördnad,
När förundran möter sökarens strävan,
I detta förtrollade land ritar de,
En fridfull tillflykt, välsignad med vila.
Så, resa vidare, med ande angelägen,
Omfamna stjärnan som lyser så nära,
Ty i sin strålande, strålande sken,
Ett paradis väntar, glasklart.