Kompositörer använder opusnummer för att systematiskt organisera sina musikaliska verk och tilldelar vanligtvis sekventiella nummer till sina stora kompositioner, såsom symfonier, konserter, sonater, stråkkvartetter och andra stycken i större skala. Genom att lägga till ett opusnummer till en kompositions titel ger kompositörer ett standardiserat och enkelt sätt att identifiera och katalogisera sina verk.
Till exempel:
- Ludwig van Beethovens symfoni nr 5 är allmänt känd som "Beethovens symfoni nr 5 i c-moll, op. 67."
– Pjotr Iljitsj Tjajkovskijs pianokonsert nr 1 kallas ofta för "Tjajkovskijs pianokonsert nr 1 i b-moll, opus 23."
Opusnummer tilldelas i allmänhet kronologiskt baserat på den ordning i vilken kompositionerna publicerades eller kompletterades av kompositören. Vissa tonsättare kan dock välja att tilldela opusnummer ur ordning av olika anledningar, till exempel när de reviderar ett tidigare verk eller publicerar en komposition postumt.
Att använda opusnummer hjälper till att katalogisera och organisera kompositörers verk, vilket gör dem lättare att studera, diskutera, framföra och referera inom musikhistorien. Det tillåter också forskare, artister och publik att förstå kronologin och utvecklingen av en kompositörs musikaliska produktion över tid.