1. Mod och ära: Hector visar konsekvent mod och ära under hela eposet. Trots att han känner till Akilles styrka och sannolikheten för hans eget nederlag, konfronterar han modigt Akilles i singelstrid för att skydda sin stad och familj. Hans anslutning till krigarkoden och hans villighet att möta personliga risker för sitt folks större bästa visar upp hans ädla egenskaper.
2. Kärlek till sin familj och sitt folk: Hector älskar djupt sin fru Andromache, sin son Astyanax och hans familj. Hans ömma stunder med Andromache, där han visar oro för deras framtid, återspeglar hans känslomässiga djup och medkänsla. Hectors kärlek sträcker sig till hans folk, trojanerna, och han är hängiven deras välbefinnande.
3. Konflikt och klagomål: Hectors stunder av inre kamp och klagan lägger också till komplexitet till hans karaktär. När han inser att Andromache och Astyanax kan bli förslavade eller dödade, upplever han djup sorg och rädsla för deras öde. Detta humaniserar Hector och belyser den belastning som kriget tar på honom känslomässigt.
4. Erkännande av ödet och dödligheten: Hector visar en förståelse för ödet och dödligheten. Han inser att Akilles är avsedd att besegra honom och uttrycker resignation inför sitt eget öde. Men han väljer att möta sitt öde på sina egna villkor och hävdar sin handlingsfrihet även inför döden.
Även om Hector presenteras i ett stort sett positivt ljus, är det värt att notera att han fortfarande är en komplex och felaktig karaktär. Han är en hård krigare som ägnar sig åt våld och kanske inte alltid agerar med perfekt dygd. Emellertid bidrar hans dygder och hans anslutning till vissa ädla ideal till hans uppfattning som en ädel gestalt i eposet.