Oidipus hybris är tydlig i flera nyckelmoment i pjäsen. Till exempel, när han först får höra av oraklet i Delfi att han kommer att döda sin far och gifta sig med sin mor, avfärdar han profetian som nonsens och fortsätter på sin resa till Thebe. Senare, när pesten drabbar Thebe och Oidipus börjar undersöka orsaken, vägrar han att tro att han kan vara källan till problemet. Han blir allt mer arg och frustrerad när sanningen blir tydligare, men han vägrar fortfarande att acceptera den.
Oidipus hamartia är betydelsefull eftersom den i slutändan leder till hans undergång. Hans stolthet och självförtroende gör honom blind för sanningen om sig själv och sitt förflutna, och han åstadkommer sin egen förstörelse som ett resultat. Pjäsen fungerar som en varnande berättelse om farorna med hybris och vikten av ödmjukhet.