Globe Theatre var en ikonisk elisabethansk lekstuga i London, England, främst förknippad med verk av William Shakespeare. Byggt 1599 och förstört av brand 1613, återuppbyggdes 1614 och överlevde till 1644 då det revs. Globens design visade upp flera nyckelfunktioner som bidrog till dess unika struktur och funktionalitet.
1. Frilufts amfiteater:
Globeteatern var en utomhusamfiteater som exponerade publiken för väder och vind. Scenen och sittplatserna skyddades inte av ett tak, vilket påverkade valet av föreställningstider och de uppsättningstekniker som användes.
2. Trevåningssittplatser:
Sittplatserna i Globen var uppdelade i tre nivåer eller "gallerier". Den lägsta nivån, närmast scenen, var känd som "gården" eller "gropen" och var ockuperad av allmogen som betalade en slant för inträde. De andra och tredje gallerierna, kända som "mellangalleriet" och "övre galleriet", rymde åskådare med högre social status och gav bättre utsikt över scenen.
3. Scenen:
Globens scen var en upphöjd plattform som sträckte sig in på gården, vilket möjliggjorde en nära interaktion mellan skådespelare och jordgubbarna (publikmedlemmar i gropen). Scenen i sig var bar utan genomarbetade uppsättningar och förlitade sig på skådespelarnas framträdanden, kostymer och fantasifulla berättande för att skapa den önskade atmosfären.
4. Baldakin:
En skyddande baldakin, känd som "himlen" eller "skugga", hängdes upp över scenen för att ge skugga och skydd åt artisterna och musikerna. Det hjälpte också till att skapa dramatiska ljuseffekter och förbättra akustiken.
5. Backstage-området:
Bakom scenen fanns ett område bakom scenen som kallas det "tröttande huset". Detta område fungerade som ett omklädningsrum för skådespelarna och förvaring för rekvisita och kostymer. Den hade också fallluckor och maskiner för att underlätta snabba scenbyten och specialeffekter.
6. Fasad och torn:
Globens fasad var distinkt, med en rund träkonstruktion toppad med ett halmtak. Ett framstående torn, känt som "kojan", projicerade från fasaden. Hyddan innehöll scenmaskineriet, fallluckor och ljudeffektutrustning. Det fungerade också som en utsiktsplats och ett landmärke för teaterbesökare.
7. Målgruppsstorlek och kapacitet:
Globeteatern kunde ta emot en stor publik på cirka 3 000 personer. Grunderna stod för majoriteten av åskådarna, medan de högre gallerierna rymde rikare besökare som betalade högre inträdesavgifter för bättre sittplatser och skydd mot väder och vind.
8. Akustik:
Trots teaterns friluftskaraktär uppvisade Globen en anmärkningsvärd akustik. Den cirkulära designen och den strategiska placeringen av scenen säkerställde att skådespelarnas röster kunde höras tydligt i hela auditoriet, även utan modern ljudförstärkningsteknik.
Sammantaget representerade Globe Theatre en innovativ och inflytelserik modell av teaterdesign under den elisabetanska eran. Dess unika egenskaper och utomhusmiljö bidrog till utvecklingen av den teaterupplevelse som fortfarande resonerar i samtida teaterpraxis idag.