Många skådespelare och teaterarbetare tvingades hitta annat arbete under Interregnum. Några gick med i resande grupper av underhållare som uppträdde på mässor och marknader. Andra gömde sig eller gick med i militären. Ett fåtal skådespelare, som Edward Alleyn, kunde fortsätta uppträda genom att få särskilt tillstånd från parlamentet.
Teatrarna förblev stängda även efter slutet av Interregnum 1660. Detta berodde delvis på det fortsatta puritanska inflytandet i England vid den tiden. Puritaner såg teater som en syndig och omoralisk aktivitet, och de var fast beslutna att hålla den undertryckt.
År 1660 återställdes Karl II till den engelska tronen. Charles var en stor beskyddare av teatern, och han hjälpte snart till att återuppliva den engelska teaterbranschen. Han beviljade patent till två skådespelarföretag, King's Company och The Duke's Company, och dessa företag byggde nya teatrar i London.
Återöppningen av teatrarna ledde till en ny era av välstånd för engelsk teater. Dramatiker som William Shakespeare, John Dryden och William Congreve skrev alla nya pjäser under denna tid, och den engelska teatern blev återigen en av de mest populära formerna av underhållning i England.