1. Platad tredje (♭3): Durskalans tredje grad sänks med en halvton, vilket resulterar i en "blå ton". Denna tillplattade terts skapar ett melankoliskt och själfullt ljud när den spelas mot durskalan.
2. Flätad sjua (♭7): Den sjunde graden av durskalan sänks med en halvton, vilket ger en annan "blå ton". Den tillplattade sjuan tillför spänning och känslomässig uttrycksfullhet till musiken.
3. Användning av förminskade ackord: Bluesmusiker använder ofta förminskade ackord, särskilt det sjunde förminskade ackordet (dim7), för att förstärka tonaliteten. Dim7-ackord skapar en känsla av instabilitet och brådska, vilket bidrar till bluesmusikens känslomässiga djup.
4. Kromatisk tillvägagångssätt: Bluesmusiker använder ofta kromatiska toner för att lösa upp till vissa skalgrader. Till exempel kan de kromatiskt närma sig en dur terts underifrån (♭3) eller lösa en tillplattad septim (♭7) till grundtonen. Dessa kromatiska rörelser förhöjer musikens känslomässiga kvalitet.
5. Lånade ackord: Bluesmusiker använder ibland ackord som lånats från andra skalor, såsom den moll pentatoniska skalan eller det Doriska läget, för att lägga till komplexitet och känslomässig variation. Dessa lånade ackord introducerar nya harmoniska färger som berikar tonaliteten.
Dessa förändringar av durskalan, i kombination med de uttrycksfulla speltekniker som används av bluesmusiker, såsom böjande noter, vibrato och call-and-response sångmönster, skapar det distinkta och suggestiva ljudet av blå tonalitet.