1. Initiering och utveckling :Ljudet av åska börjar med en gnista som orsakas av kollision av partiklar i ett åskmoln eller mellan ett moln och marken. Gnistan leder till bildandet av en blixtkanal, som är flera mil lång och varar bara en bråkdel av en sekund.
2. Shockvåg :Eftersom blixtkanalen värmer upp luften snabbt skapar den en massiv tryckförändring. Denna plötsliga tryckförändring genererar en stötvåg som fortplantar sig genom atmosfären i överljudshastigheter och producerar ett åskande klapp.
3. Ljudvågor och ekon :Stötvågen från blixtkanalen genererar ljudvågor som rör sig i alla riktningar. När dessa ljudvågor sprids möter de olika föremål och hinder på deras väg, såsom berg, byggnader och träd. Dessa objekt får ljudvågorna att reflektera, diffraktera och spridas i olika riktningar, vilket skapar ekon.
4. Lågfrekvent rumble :Det första åskklappet följs av ett mullrande ljud, som huvudsakligen består av lågfrekventa ljudvågor. Dessa lågfrekventa komponenter bär mer akustisk energi och färdas längre sträckor jämfört med de högre tonhöjderna. Det mullrande ljudet är vad de flesta förknippar med åska.
5. Tidsfördröjning :Tidsfördröjningen mellan att se blixten och att höra åskan ger en ledtråd till avståndet för blixten. Eftersom ljud färdas med cirka 343 meter per sekund (1 125 fot per sekund), indikerar var femte sekund mellan blixten och klappen att blixten inträffade cirka en mil (1,6 kilometer) bort.
Det är viktigt att notera att åskans egenskaper kan variera beroende på blixtnedslagets intensitet, atmosfäriska förhållanden och omgivningen. Dessa komponenter utgör dock i allmänhet ljudet av åska som vi upplever under åskväder.