Här är några specifika exempel på personifiering i dikten:
- "Besökaren kommer tidigt på morgonen, / På mjuk tramp och med en tung suck."
- "Hon sätter sig bredvid min säng och stirrar på mig, / Med lång, stilla blick."
- "Hon viskar i mitt öra, en låg, sorglig sång, / som invaggar mig i en orolig sömn."
- "Jag vaknar, och hon är borta, / Men hennes minne dröjer sig kvar."
Användningen av personifiering i denna dikt hjälper till att skapa en levande och minnesvärd beskrivning av talarens sömnlöshet. Det ger också dikten en känsla av mystik och spänning, då talaren försöker förstå innebörden bakom besökarens besök.