Denna fras belyser en individs skicklighet och naturliga talang för att känna igen och återge melodier, harmonier och rytmer genom att lyssna på dem. Det visar upp en ökad känsla av musikalisk uppfattning, eftersom musikern kan urskilja och replikera musikaliska element utan hjälp av noter eller specifika instruktioner.
Att spela musik på gehör förknippas ofta med improvisation och spontanitet, vilket gör att musikern kan lägga till sina egna tolkningar och variationer till originalstycket. Det betonar musikerns förmåga att engagera sig i ett slags musikaliskt samtal med instrumentet, uttrycka sin kreativitet och personliga stil.
Detta idiom används ofta i samband med musikuppträdanden, jamsessioner och improvisationsmiljöer. Det kan också användas bredare för att beskriva någon som har en stark naturlig fallenhet för musik och lätt kan framföra eller komponera utan omfattande formell utbildning.