Basso continuo bestod vanligtvis av två delar, en basdel spelad på ett klaviaturinstrument, typiskt cembalo, och en figurerad baslinje, ofta skriven på ett separat notblad, som indikerar vilka ackord som ska spelas. Ackordkvaliteten (dur, moll, förminskad, förstärkt) och eventuella tillfälligheter indikerades vanligtvis av figurer och symboler placerade ovanför eller under bastonerna.
Basso continuo hade flera funktioner inom barockmusiken. Det gav harmoniskt stöd till melodin, skisserade ackordförändringarna och hjälpte till att fastställa tempot. Continuo-spelaren var också ansvarig för att följa kompositörens harmoniska intentioner och svara på förändringarna i musiken för tillfället.
Basso continuo användes i många olika typer av barockmusik, inklusive operor, kantater, sonater, konserter och kammarmusik. Några kända kompositörer som skrev för basso continuo inkluderar Johann Sebastian Bach, George Frideric Handel, Antonio Vivaldi och Arcangelo Corelli.