1. Tonicackord (I):
- Tonikackordet är byggt på den första skalgraden (tonika).
– Den fungerar som hemmabas eller vilopunkt i en musikalisk komposition.
– Det representerar vanligtvis stabilitet och upplösning.
2. Supertonackord (II):
– Det supertoniska ackordet är byggt på andra skalagraden.
– Det skapar en känsla av rörelse och kan tillföra spänning till musiken.
– Det dyker ofta upp som ett övergående ackord eller i övergångspassager.
3. Mediantackord (III):
– Mediantackordet är byggt på tredje skalagraden.
– Det ger en känsla av vila eller stabilitet men med en liten förskjutning från tonicen.
– Det kan fungera som ett stödackord eller som utgångspunkt för ytterligare harmonisk rörelse.
4. Subdominantackord (IV):
- Subdominantackordet är byggt på fjärde skalagraden.
– Det fungerar som ett övergångsackord som leder tillbaka till toniska ackordet.
– Det skapar ofta en känsla av förväntan och rörelse mot tonicen.
5. Dominantackord (V):
– Dominantackordet är byggt på femte skalagraden.
– Det är det mest dissonanta och instabila av huvudackorden.
– Det skapar spänning och en stark dragning mot upplösningen på tonikakordet.
6. Submediant ackord (VI):
- Det submedianta ackordet är byggt på sjätte skalgraden.
- Det ger en tillfällig känsla av vila eller stabilitet innan den går tillbaka mot tonicen.
– Det kan lägga till djup och färg till den harmoniska progressionen.
7. Leading Tone Chord (VII):
- Det ledande tonackordet är byggt på den sjunde skalgraden.
– Den är uppkallad efter den sjunde skalans grad, som leder till tonicen.
– Det skapar en stark känsla av upplösning och används ofta före tonikakordet.
Att förstå och använda dessa huvudackord är avgörande för att skapa meningsfulla harmoniska strukturer i musikkomposition och improvisation. De utgör grunden för olika ackordförlopp, nyckeländringar och övergripande tonal koherens i ett musikstycke.