1. Single Reed: Saxofonen är unik genom att använda ett enda rör fäst på ett munstycke. När spelaren blåser luft vibrerar vassen mot ett metallmunstycke, vilket skapar ljud. Detta ger saxofonen dess distinkta varma och mjuka ton.
2. Mässingskropp: Medan saxofonen är ett träblåsinstrument på grund av dess enkelrörsdesign, är dess kropp gjord av mässing, som vanligtvis används i mässingsinstrument. Denna kombination av träblås och mässingsegenskaper resulterar i en unik blandning av tonala kvaliteter.
3. Överföring: Saxofoner är transponerande instrument, vilket innebär att de skrivna tonerna inte motsvarar den faktiska tonhöjden som spelas. Till exempel är en tenorsax tonsatt i B♭, så när ett C spelas på saxofonen låter det som B♭.
4. Flera storlekar och tonhöjder: Saxofonfamiljen består av olika storlekar, var och en med en distinkt tonhöjd. De mest kända är:
- Sopranino saxofon: Högsta tonhöjd; B♭ eller E♭.
- Sopransaxofon: B♭.
- Altsax: E♭.
- Tenorsax: B♭.
- Baritonsax: E♭.
- Bassax: B♭.
5. Böjd form: Saxofonen har en distinkt böjd form, som är designad för att optimera luftflödet och resonansen i instrumentet. Krökningen bidrar också till saxofonens varma och fylliga ljud.
6. Mångsidig användning: Saxofonen har fått en framträdande plats i ett brett spektrum av musikgenrer, inklusive jazz, klassisk, samtida och till och med pop- och rockmusik. Dess mångsidighet gör det till ett önskat instrument för solister, ensemblespelare och orkesterartister.
7. Popularisering av Adolphe Sax: Saxofonen uppfanns och patenterades 1846 av den belgiske instrumentmakaren Adolphe Sax. Han designade det som ett hybridinstrument som kombinerade inslag av träblås och blåsinstrument. Saxofonen blev snabbt populär, och idag är den en stöttepelare i många musikgenrer.