Pitch: Den primära förändringen är en ökning av tonhöjden. När strängarna dras åt blir de mer spända, vilket ökar deras spänning. Denna högre spänning får strängarna att vibrera snabbare, vilket ger högre tonhöjder.
Timbre: Att dra åt strängarna påverkar också klangfärgen eller tonkvaliteten på fiolen. Klangen blir ljusare och tydligare, med ett mer uttalat fokus på de högre frekvenserna. Detta beror på att de stramare strängarna producerar fler övertoner och övertoner, vilket ger rikedom och komplexitet till ljudet.
Upphåll: Sushållningen, eller hur lång tid en ton kan höras efter att den har spelats, påverkas också av strängspänningen. Tightare strängar har kortare sustain jämfört med lösare strängar. Detta beror på att den ökade spänningen gör att strängarna dämpas snabbare, vilket resulterar i en kortare avklingningstid för ljudet.
Volym: Volymen eller ljudstyrkan på ljudet kan också påverkas av strängspänning. I allmänhet tenderar tightare strängar att producera starkare ljud eftersom den ökade spänningen möjliggör effektivare överföring av energi från fören till strängarna. Det är dock viktigt att notera att andra faktorer, såsom bågtryck och teknik, också bidrar till den totala volymen.
Spelbarhet: Att dra åt strängarna kan göra det svårare att spela fiol, särskilt för nybörjare eller spelare med mindre händer. Den ökade spänningen kräver mer tryck från fingrarna för att trycka ner på strängarna, vilket kan vara fysiskt krävande.
Att justera strängspänningen på en fiol är en avgörande del för att uppnå önskat ljud och spelbarhet. Violinister experimenterar ofta med olika strängspänningar för att hitta den perfekta balansen som passar deras spelstil och musikaliska preferenser.