1. Motstånd: Hårdare vass ger mer motstånd mot luftflödet när du blåser i saxofonen. Detta kräver en starkare embouchure (så som du formar din mun och läppar) och mer andningstryck för att producera ett ljud.
2. Ton: Hårdare vass ger i allmänhet en ljusare och mer genomträngande ton. De tenderar att betona de höga övertonerna i instrumentets ljudspektrum, vilket gör ljudet "kantigare" eller mer skärande.
3. Volym: Hårdare vass tenderar att ge ett högre ljud jämfört med mjukare vass.
4. Intonation: Hårdare rör kan kräva en liten justering av saxofonens stämning, eftersom de tenderar att höja instrumentets totala tonhöjd.
5. Kontroll och artikulation: Hårdare vass kan ge bättre kontroll och artikulation för erfarna saxofonister som har utvecklat den nödvändiga embouchuren och tekniken. De möjliggör mer precist och lyhört språk- och staccatospel.
6. Uthållighet: Att spela med hårdare vass kräver mer fysisk ansträngning, så det kan vara mer slitsamt för nybörjare eller spelare med svagare embouchurer. Mjukare vass kan vara mer lämpliga för längre spelsessioner.
Sammantaget beror valet av vasshårdhet på spelarens skicklighetsnivå, musikaliska stil och personliga preferenser. Nybörjarsaxofonister börjar ofta med mjukare vassrör för att utveckla sin embouchure och teknik, medan mer erfarna spelare kanske föredrar hårdare vassrör för specifika musiksammanhang eller genrer.